KAPITEL 2

Hon sprang flydde för sitt liv men skuggan var tätt intill henne hon försökte fly men mörkrets varelser var tätt intill. Aldrig! skrek hon aldrig att mörkrets krafter får ljusets talisman. Skuggan kom närmare och antog formen av hennes pappa och sa ge mig talismanen hon stod stilla ge mig den men sedan sa hon du är inte pappa sa hon och flydde hon sprang in i ett hörn och var omringad hon slöt ögonen och fokuserade på talismanen och plötsligt började den skina som tusen solar skuggan och hans anhängare blev föblindad av ljuset och då tog tjejen sin chans och flydde. Hon flydde genom skogen till hon kom till ett träsk hon viste inte var hon var hon kollade upp och märkte att skuggan var på väg hon sprang hon hoppade på moss öarna men plötsligt råkede hon falla hon ramlade i. Plötsligt kände hon att något lyfte upp henne det var en drake och den var gigantisk den flög mot sitt bo där fanns en ännu större drake det måste vara drakens mor tänkte hon. Drakarna kollade på henne nu är jag så död tänkte hon men drakarn åt inte henne utan efter en stund så tog de henne och flög henne ut ur träsket. Utanför träsket började hon tjäna sig säker men efter en stund tänkte hon jag måste till byn. Hon fortsatte sin resa utan att veta att skuggan fortfarande jagade henne men hon fortsatte med raskt tempo. Efter en stund började hon bli trött och satte sig ner för att vila hon tänkte på hur världen var innan Mortimer kom då levde alla i harmoni men sen kom Mortimer och befriade skuggan och skaffade ett starkt anhäng plötsligt var skuggan där hon var för trött för att använda talismanen så plötsligt hördes ANAMARI KIASH!!!